| |
Mälaren
runt, 1945
Eric Hallström
Olja, 65x80
(något
beskuren)
|
 |
| |
|
| |
| |
| |
|
Mälaren Runts
historia i sammandrag
av Martin Bergman
Endagsklassikern Mälaren runt var
under lång tid ett av de mest press-bevakade och prestigefyllda
arrangemangen inom svensk idrott. Det första loppet genomfördes för mer än
hundra år sedan. >
Då redaktören för Tidning för Idrott, Alex Lindman, år 1892 tog
det djärva initiativet att utlysa en velocipedryttartävling på hela 32 mil
hade han som förebilder de ett år äldre linjeloppen Bordeaux-Paris (60
mil) och Paris-Brest-Paris (120 mil). Cykelsporten i Sverige var ännu helt
ung, och varken vägbanor eller maskiner var förstås så tekniskt utvecklade
som idag. Hela företaget ansågs som mycket vågat, ja, ett nästan ofattbart
kraftprov. Äventyret genomfördes dock utan allvarligare missöden.
|
|
| |
|
|
|
| Premiären |
|
Inför detta första lopp lördagen 2
juli 1892 ställde sammanlagt nio cyklister upp. Flera tusen personer hade
infunnit sig till starten på gamla landsvägsbron vid Hornstull och många
stod hela natten utanför det skyltfönster där telegraferade rapporter
anslogs. Ett par dagstidningar gav på söndagen ut extrabilagor om loppet
de första av det slaget i Sverige! Cyklisterna gynnades av ett
strålande väder och anlände långt före planerad målgångstid.
Vinnare blev den senare berömde konstnären Gustaf
Fjæstad. Han avverkade turen på 15 tim 56 min -- en snittfart på
nästan 21 km per timme!
 |
|
| |
| Andra året |
|
I tävlingen 1-2 juli 1893 startade 11
man, bl a veteranerna från det första året Fjæstad, Lars From och
sedermera USA-proffset John
Larsson. Segrade gjorde Gideon Ericsson. Vid målet i Haga hade
10 000 åskådare samlats! (Vid detta tillfälle anordnades även den
första tippningstävlingen i Sverige i samband med en idrottsevenemang,
anses det). Sju deltagare fullföljde. Efter 1893 års tävling förbjöd
emellertid myndigheterna landsvägslopp med gemensam start och det blev ett
påtvingat uppehåll till 1901 då 20 cyklister ställde upp. Efter detta år
genomfördes arrangemanget med få undantag varje år fram till och med 1961
års tävling.
|
|
| |
| Och så
vidare... |
|
Bland märkliga årgångar kan nämnas
1906, då ett skyfallsliknande regn gjorde vägarna mellan Strängnäs och
Eskilstuna nästan ofarbara och endast 3 av 14 startande kom fram. Ännu
besvärligare var det 1910. Det hade regnat i en veckas tid före loppet,
och vid starten fortsatte det att ösa ner. Flertalet deltagare ville att
loppet skulle uppskjutas, men Henrik
"Murre" Morén (bilden) lyckades driva igenom att man skulle starta.
 Endast 18 av 29 anmälda gav sig
iväg. Vägarna var i så dålig kondition att cyklisterna bitvis måste bära
sina hojar! Redan i Strängnäs hade 14 man brutit, och i Eskilstuna var det
bara tre deltagare kvar! Morén vann till slut på 16 timmar 27 minuter, den
hittills sämsta segrartiden i loppets historia...
1961 års lopp blev förmodligen det sista i raden av "klassiska" Mälaren
runt.
Svenska Cykelförbundet, i samarbete med bl a fyra kooperativa
organisationer, försökte 1984 att återuppväcka evenemanget som kombinerat
elitlopp och s k motionslopp. Det första året i den nya formen var banan
officiellt 33 mil lång och sträckningen var i stort densamma som den nu
gällande MRR-banan, bortsett ifrån att man genade över Kvicksund. Nära
2000 cyklister deltog och succén tycktes given. Sedan förkortades banan
successivt. Av olika (ekonomiska?) skäl lades loppet ned efter att ha
ställts in 1988.
Åren 1992-2002 körde varje år ett hundratal entusiaster Mälaren Runt
Randonné i regi av Fredrikshofs IF
Cykelklubb. Efter denna period flyttade arrangörskapet till Västerås
2003-2006.
År 2007 ställdes loppet in. Från 2008 har Fredrikshof återtagit
arrangörsskapet. |
|
|
| Fakta och
trivia |
|
De två första åren skedde starten gemensamt, sen blev det tempolopp
t o m 1931 (undantag 1916-19). Alla övriga tävlingsår har det
varit linjelopp, alltså med gemensam start.
Startmellanrummen varierade i hög grad de 26 år tävlingen åktes med
individuell start. Åren 1901-02 startade man med 10 min mellanrum, 1903
med 5 min, 1904-06 två-och-två med 10 min mellan varje par. 1907-11
en-och-en med 5 min, 1912 med 3 min, 1913-15 med 2 min, (1921 ?), 1922-30
med 5 min och 1931 med 3 min mellanrum.
Perioden 1909-1946 samt 1950 räknades Mälar'n även som SM-tävling
(långdistans).
1911 hölls ett extra Mälaren runt, ett internationellt lopp med mål i
Råsunda.
Vid Stockholms-olympiaden 1912 kördes landsvägsloppet på Mälaren
Runt-banan. Sydafrikanen Rudolph Lewis segrade efter att ha "spårat"
nästan hela vägen. Hans utväxling var förresten 91" (ungefär 52/15 med
25-700C-hjul). Det olympiska lagguldet gick till Sverige.
Intill början av 1930-talet, då någorlunda tillförlitliga
växelmekanismer började bli tillgängliga, tävlingscyklade man normalt med
fast utväxling och utan frihjul.
1940 utgjorde Mälaren runt-banan fjärde etappen på det årets
Sexdagars.
1942 vann Fredrikshof lagtävlingen (lag-SM 25 mil) och 1950 segrade
Hofvets Stig
Mårtensson individuellt (tid 8h00:36, även SM). Fredrikshofs IF var ju
under 40- och 50-talen en av landets bästa elitcykelklubbar.
Tävlingen gick i högervarv (medsols) t o m 1933, därefter kördes
vänstervarv en lång period. Nuförtiden är det högervarv som gäller igen.
Distansen uppgavs 1892 vara 318 km. Den från och med 1934 körda
sträckan (vänstervarv) mätte år1942 exakt 305,8 km.
Starten var alla tävlingsår t o m 1933 förlagd till Liljeholmen men
platsen för målgång har varierat en del: Haga (1892-93); Idrottsparken (på
nuvarande Stadions plats, bilden ovan); Östermalms IP; Stadion;
Kristinebergsvelodromen (1923, -26, -29). När loppet gick motsols
brukade man starta i Haga och gå i mål i Enskede.
På 80-talet var det start och målgång i Skärholmen. Åren 1992 och -93
låg "depart/arrivée"-linjen för Mälaren Runt Randonné på Långholmen i
centrala Stockholm. Sedan 1994 är den flyttad till Barkarby (intill gamla
Enköpingsvägen) ca 18 km nordväst om centrum.
Henrik
"Murre" Morén kom 1901 på andra plats och vann därefter tio gånger
(varav nio i följd!), men eftersom loppet inte blev SM förrän 1909 fick
han nöja sig med tre SM-tecken. Han blev under sin rekordlånga karriär en
levande legend.
Näst bäst i statistiken är Ragge
Malm som vann sex gånger (en gång utom tävlan) och hade ett banrekord
som stod sig i tio år.
Bland andra stora cyklister som segrat märks Hammarbys
Sven
Svängis Johansson (4 gånger).
Tre gånger segrare blev A W Persson,
Georg Johnsson, Ingvar Ericsson och Harry
Snell . |
|
| |